Idag var det dax för mig att ta pk prov för mitt Waran intag.. Känns som det är tunt denna gång.. sluta liksom inte att blöda... Inväntar svar i morgon.. Jag hatar ta prov.. Att få den nålen i armen kommer jag aldrig vänja mig vid... .. sitter som ett barn... helt stel... tittar bort..spänner kroppen och käken... inväntar sticket,,,sen är det över på mindre än 1 min...
Hade en märklig upplevelse i väntrummet också.. Jag viste inte vad jag skulle tro.. Där satt en tant i ca 65 års ålder..böla och berätta att hennes man slog henne... berätta att det var lugnt och skönt hemma "när han satt inne"... Hon fick aldrig gå ut för honom, hon laga äcklig mat, fick inte ta hjälp av sina söner etc etc... sen kommer ett av hennes barn ut ur provtagningen,, går fram till henne och vrålar HÅLL KÄÄÄÄÄFTEN NU!!!! Och han såg ut som en lodis ( ursäkta mig) narkoman.... Ingen reagera... nån höjde på ögonbrynet, själv titta jag på honom och sa Ursäkta???? Han gick iväg några steg... Tanten fortsatte att mala på... JAg blev själv tagen av händelsen, tagen på att ingen reagera... Sa till henne att söka hjälp ang sin man, nån måste ta honom därifrån?!? Jag fråga om hon anmält honom för misshandel, och hon sa Ja, fast inget hände... Samtidigt fundera jag på OM hon verkligen tala sanning.. hon kanske inte var/är fullt frisk.. hon kanske sitter här var dag och drar samma storry till alla.. Men varför skulle hon de egentligen?? Men varför har ingen hjälpt henne..... Varför hamnar jag i sånnahär situationer.... Jag blev rädd för allt... Dels för mig själv för jag inte våga stå upp mer för henne när sonen vrålade i hennes huvud... sen på att INGEN annan reagera... Funkar samhället såhär?? Om jag blir rånad, nedslagen misshandlad ute på stan eller nån annan stans, och ropar efter hjälp.... är där ingen som kommer hjälpa mig då heller?? Scarry isåfall....
I em var vi på utvecklingssamtal med sonen... Han sköter sin skola vilket känns bra tryggt och roligt såklart.. Han är inte "underkänd" / ligger efter i något ämne.. Göööött.... Vissa ämne var han riktigt stark i... Matte var ett av de ämnena.. Kul ( A-Barn hehehe ) Han har inte ärvt de av mig iaf...
Det vi reagerade på.... var att han hade valt just Matte som han ville fördjupa sig i...Alltså inte att han valt det, det visste vi, utan vad mentorn sa.... Då säger hon, : Njääää, de kan du redan,,, Du ska fördjupa dig i ämne som du är lite sämre på, som du tycker är jobbiga... Whaaaat!!! Varför??? Michael ifågasatte henne om varför hon sa så.. "Varför får man inte fördjupa sig i sånt som man brinner för och tycker är kul? Hur ska man kunna, orka fördjupa sig i ett ämne man tycker är tråkigt?? Varför måste allt vara så typiskt svenskt, att man inte får brinna, visa upp något som man tycker är kul?? utan nä, här lär vi dom göra andra tråkiga saker så andra kommer i kapp, så alla är på samma nivå osv.... " Hon hade faktiskt inget svar på det.......
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar