Var och hälsade på min kära syster igår, efter hennes operation av diskbrocken. Fy för attans sicket sår.... Inga stygn i nacken/ryggen heller, utan det var " klämmor" , typ 30-35 st.... Jag blev nog lite parralyserad, för jag glömde fotta det, vilket jag hade tänkt att göra :) Hon berättade hur allt gått till och hur det känns idag. Jag fattade ett snabbt beslut.... - Jag ska INTE opereras....!!! Självklart kommer det gå snett för min del..!!!!
Hon mår bättre nu, ingen smärta längre som hon hade inna op, men självklart ont efter sviterna.
Jag börja få ont igen i nacken i söndags.. Har intalat mig själv att det är för jag har sovit fel & dåligt, punkt slut!!!!
Det har ju inte blivit bättre precis... Igåkväll blev det värre & värre, blev jag smittad hos Ingela tro?? Och inatt har jag sovit som en rutten utter... Kl 03:00 fick jag panik, gick upp och tog en citodon som jag inte behövt på läääänge... Helvetes jävla pisseskit säger jag bara!!!! Vill ju inte!!!!! Fan fan fan å faaaaan.... ( omoget, jag vet... men ville ha det ur mig.... )
Har teletid med nevrokirurgen på måndag em .... Lika bra å lägga korten på bordet och säga jag har ont igen... Men jag vill ju inte opereras.. Tänk om ngt går snett..... Jag är livrädd......
Kanske blir det bättre av lite träning´? Jag intalar mig det... Har inte vatt på pass sen i torsdags... men just nu kan jag inte göra så mkt....
Min viktresa sträcker sig från augusti 2003, då visade vågen 3-siffrigt!Pinsamt! Efter en del jojo bantning med mer, hittade jag viktväktarna, och allt förändrades till det bästa. De tog mig 10 år att hitta "min nya livs stil" Färdig och "klar" blev jag våren 2013..35 kg lättare! Någon gång 2015, tappade jag kontrollen helt.. Nytt liv, nykär och jag släppte alla spakar och regler. Nu är det dax igen att hitta tillbaka till en sund livsstil
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar