8 februari 2010

Kan inte fatta.. Det känns ibland som igår.. Men det är drygt 4 år sedan jag hade en "nära döden upplevelse". Natten mot 8 februari 2010 har varit bland det värsta i mitt liv.. Propp i benet och bägge lungorna fulla med proppar.. Hade jag somnat, hade jag inte suttit här idag. Jag är tacksam över att jag tror på andar, spöken, livet på andra sidan. För jag är övertygad om att min mormor var hos mig den natten och satte stopp för vad som var på väg att ske.  Min vad var svullen, ont så in i h vete hade jag, kunde knappt lika fram på den. Samtidigt fick jag knappt någon luft. Hade så ont i varje inandning, så ont så man inte vill andas.. Hade ju blivit felbehandlad.. I månader. De sa det var virus i bröstkorgen, som kunde göra ont. Titzes syndrom kalla dom det. Åt dikoflenak så ofta jag fick, tillsammans med Alvedon. Det förvärra sjukdomen istället.. Men ingen visste ju det var proppar.. De sa jag kunde ha ont i bröstet stundtals i ca 1 år.. Bara att härda ut... Typ.. Satt ofta upp och sov. Gjorde för ont för att ligga på rygg.. Denna natten, natten mot måndagen, då explodera även vaden.. Fy fasen.. Minns smärtan än idag..  Jag ville bara somna, så kl kunde bli 06:30, så lucas kom upp, och såfort jag lämnat honom i skolan, skulle jag ringa vc och få en tid.. Plötsligt hörde jag hur ytterdörren öppnades och smällde igen.. Kl var mitt i natten, tippar på 3el 4,Trodde jag skulle skita på mig.. Pulsen steg och misstankar om inbrott maldes.. Jag låg ju 5 m från dörren, i tv rummet.. Sovrummet är i andra sidan av huset.. Jag svalde, ryste, lyssna efter ljud... Ingenting.. Jag halta ut till dörren,  kände på handtaget.... Låst....
Så yepp.. Någon på andra sidan tycke inte det var min tid ännu...
Jag våga inte somna alls.. Det undermedvetna sa nej.. Jag satte mig och googlade på vaden.. Kom fram till det borde vara en propp. Benet var mega svullet, men inte missfärgad, så samtidigt kunde de vara annat.. Kl blev äntligen morgon. Samtidigt som jag körde lucas till skolan ringde jag vc. Fick en akuttid omgående. Var där efter 20 min och de skicka upp mig på akuten med en gång. Röntga både vad och lungor.. Jodå.. Proppar överallt.. De sa det kunde gått käpp rätt åt helvete, att jag hade "tur" som klarat mig. Lite sprutor, waran & stödstrumpor gjorde susen.
Jag är så tacksam jag fått en andra chans! Måste ha stödstrumpor var dag, och äta waran livet ut. Det gör jag gladeligen! Inte meningen livet ska ta slut när man är ung..