Jag "bröt inte ihop" när pappa gick bort... Jag" bet ihop", svalde, med tanke på det var mkt som skulle fixas.. av endast min syster och mig... och nu ser vi slutet av tunneln ...Nu börjar allt redas upp, vi är typ klara med allt som haft med honom att göra... Men vi brottas fortfarande med en räkning, eller arvode som det heter, till den gode mannen... Han har inte tagit ut lön på 2 år... !?!?!? Som nu VI ska betala... gillas ej!! Håller på att bråka med överförmyndarheten om allt.... Men dom är spända, spydiga... Bläääää...
Sen trodde jag att allt var klart med fullmakter från min bror.. Men nääääää, icke sa nicke... Nu har vi missat en på den ena banken... Och med tanke på att han bor på Filippinerna, så vet jag inte hur det är med ström, el, hur postgången är, nu efter stormen.. Och såklart ska allt vara i original... Jag vet ju inte ens om jag kan få tag på honom..... Men det får väl lösas på någon vänster.. Men aaaah.... varför kollade jag inte upp detta innan , för 1 månad sedan???? trodde jag hade stenkoll..... Men ack nej!!!!! Skallar mig själv i väggen istället.... ( aaaj )
Sen glömmer jag saker jag ska göra... Jag antecknar lite här och var, istället för på ett ställe, om vad jag ska göra... Så blir allt pannkaka av det.....Jag blir stressad av att glömma, blir stressad av att behöva komma ihåg.... I ons var jag på föräldramöte på kvällen.. Ensam, då grabbarna hade träning... Jag satt och verkligen försökte koncentrera mig på vad som sades, så jag kunde återberätta när jag kom hem.... Och när jag satt där och fokusera, blev jag stressad av att ev tappa minnet när jag kom hem....Och ja, de hände.... Jag kunde typ återberätta hälften... Så blir jag arg, galen förbannad på mig själv....
Igår var jag och kika på en "ev ny arbetsplats" På Olympiahallen i Hbg... Konceptet blev som serverat på ett silverfat för mig... Jobba i cafeterian, shoppen och ta emot bokningar via datorn..., laga lättare måltider, och baka kakor....Kan de bli bättre????
De blev glada över att jag var där, de var nöjda med de 45 min vi pratades vid. De vill jag ska börja där på måndag. De sa jag klicka med alla, hade ett underbart leende, var glad, positiv, spred energi ( eeeeh, jaaag???hmmmm) ... Tanken är såklart arbetsträning ett par månader. Och förhoppningsvis ska det leda till jobb sen. Han kunde inte garantera något, men hoppades såklart på det bästa.. Deras schema är annorlunda mot hur jag har det nu... Där är öppet mån-sön, man jobbar allt från 07:30-22:30 om dagarna.. Då jag arbetstränar rör det sig bara om 2h/dag... Man får väga + och - helt enkelt... Lite ekonomisk orolig är jag allt... Min inkomst blir lägre var månad mot nu... typ 3000 kr + att bensinkostnaden ökar .... Är det då värt det??? Vill jag jobba helg utan att få betalt för det.. Hur kul är det att jobba en lördagskväll, 19-21, utan att få extra betalt då man arbetstränar? Men sånt kanske är förhandlingsbart.... om man nu får jobb där , på riktigt, till sommaren.. vad är lönen?? Enl cafeteriabiträde som jag såg på nätet, är lönen as låg.... under 20 000/mån... Crazy Vågar jag chansa? Blir detta bra? Jag är livrädd för att påbörja något nytt... Att ta hål på min bubbla...Att bryta en vana.... Samtidigt vet jag att jag inte kan vara kvar på KVD.... Men ska jag hoppa på första bästa jobb??? Går jag miste om fler... Kommer jag överhuvudtaget bli erbjuden något mer?? Finns det bättre saker för mig? Ska jag hålla mig inom receptionist/kontorist? Vad vill jag egentligen??? Vilken jävla väg ska jag gå??????
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar