Idag har jag/vi varit på bisättning av pappa. Det var jag, Lucas, syrran , Sanna, Anette, Pontus & Maja. Vi var på plats i kapellet i stan, och tog ett förväl av honom. Han var så fin... Lilla pappa.. Jag var så nervös innan, och hela dagen har hjärtat bultat och pulsen har varit hög. Hur ser det ut, vad känner man, hur ser "han" ut. Är han fin, är han läskig osv.. Jag har prata med Lucas om det hela dagen. För att förbereda honom, på något jag själv aldrig varit med om. Hur gör man det? Min inre bild som jag delade med mig, var att han skulle vara vit, tunn, kanske se lite läskig ut efter att legat så i 1v. Men jag hade ju egentligen ingen aning.. När vi kom insåg jag honom direkt. Vår fina pappa, morfar, farfar, svärfar. Han var så fin!!! Han såg ut precis som förr i tiden, innan han drabbades av sin stroke. Han såg lång ut, var klädd i sin logekostym med fickur i västen, ring på fingert, manchettknappar, skjortknappar, inga glasögon, lite skäggstubb. Precis som förr. Han var inte vit, han var inte tunn, han var vacker.
Vi satt en stund och titta, kände på honom, pratade gamla minnen om honom. Hade kul imellanåt, samtidigt som sorgen tryckte i bröstet. Jag tror han log åt oss, och kände sig glad, att vi alla var där.
Efteråt åkte vi alla, (nästan alla, Pontus var tvungen att jobba tyvärr,) ner på Expressohouse och tog en gemensam fika. Ett fint avslut på en fin eftermiddag.
Fina söta vän.... Du skriver så vackert om din kära pappa... Jag är så ledsen för att du ska behöva gå genom detta, önskar jag kunde göra något.... Tänker på dig <3
SvaraRaderaSyster yster!
SvaraRaderaDet är så skönt att vi har varandra <3<3<3