Pappa, nu har det snart gått 20h sedan du valde att lämna oss. Du valde att somna in. Detta gjorde du rätt i. Det var inga roliga dagar du hade på sjukhuset. Trots du har gjort rätt, har jag inte förstått det ännu... Jag kan verkligen inte förstå du inte finns mer. Du kommer inte ringa oss mera, vi kommer inte komma och fika hos dig mer på lördagarna.. Har på mig din gråa Rallco mössa och sniffar på den i mellanåt för att minnas din doft. Jag tänker så mycket på alla fina stunder vi haft, roliga som jobbiga. Det var skönt vi fick en sista fika tillsammans allihopa (nästan iallafall) för några helger sedan. En semlelördag med dina döttrar m familj. Så mysigt det var. Du var glad, pigg, skratta, så som du brukar. Sen hände något du inte ville förmedla till oss. Förmodar du valde att göra det på ditt sätt, att inte oroa dina barn. För du mådde ju alltid "bättre". Och det är så vi kommer minnas dig <3
Nu vet vi du har det bättre. Du cyklar säkert, åker skidor, tar en "höjdhoppare" med Kaj alias "sillastryparen", ja allt du skulle göra, så fort du kunde gå igen. Efter att levt med din stroke i 15 år, är du värd det bästa nu. Du har alltid haft ett gott hjärta, enorm kärlek till alla runt omkring dig, och vi alla beundrar dig.
Hälsa farmor, farfar, mormor, morfar, Bertil, Brita, Ling, Fina, Baltazar, Nimbus, Arko, Rike & Tajan (har säkert missat många ) Och Kjell om du stöter på honom med...
Jag & Ingela ska göra det bästa för dig på din kommande begravning. Så som du önskade att ha det. Cecilia kommer hålla i det, och vi ska jaga den där trumpetaren. Du kommer vara en stolt pappa när du tittar ner på oss. Kom gärna på besök, så mycket du vill. Jag kommer känna din närvaro, och vet att du alltid finns hos oss.
Vi älskar & saknar dig.
Uff, jag beklagar så mycket:( Men det är som du skriver - han har det nog bra nu. Det är ni som är kvar som har det jobbigt.
SvaraRaderata hand om dig. Kram