Känner mig inte som jag brukar. Mina känslor går " bananas" med mig..... Spelar mig ett spratt då & då...
Som i morse när vi kom till skolan letade en " ivrig Lucas" efter sin bästis Hugo som kommit hem från semestern.. han spana & spana... Först såg vi inte honom med sen skymtade vi honom på håll.. Lucas bad mig gå till jobb på direkten : Mamma, nu får du köra!!!
Jag stanna såklart kvar och övervaka ögonblicket .. Lucas skrek & sprang... . Huuuuuugooooooooo...
Hugo log, och när Lucas kom fram kastade han sig om honom och gav han en kram,,,,, i ca 1 sek... Vilken lycka....... Då jag vet hur mkt Lucas har saknat sin bästis så blev jag så rörd av ögonblicket, att tårarna rulla ner för kinderna i ilfart.. Fick liksom inte stopp på dom.. Jag tappa kontrollen helt...... Så när jag gick till bilen fick jag intala mig själv att jag faktiskt var väldans fjantig...... Hahaha, vilken start på dagen....
Jag vet iaf en som kommer sitta på Skype ikväll....
Syster Yster!!!
SvaraRaderaSjälvklart lever man sig in i sina barn... Som mamma fäller man ut tentaklerna och känner in om hur barnen mår... Du är fullt normal, du kan också känna dig stolt över att få kunna ta del av de små ögonblicken som utspelar sig när barnen inte tror vi ser det....
Alltså: Inget konstigt-du är hur normal som helst.... Opps, nu fäller nästan jag också en tår när jag lever mig in i hans ögonblick... Kramis!!!