Besök på nevrokirurgen i Lund

Hade tid idag på nevrokirurgen i Lund ang mina diskbrock. Livrädd var jag.... Dels att åka hiss, upp till våning 9, heeelt ensam... Jag som har hissfobi... :( hatar det, pulsen var på mer än max när jag steg in. På vägen upp tänkte jag mkt på sprutan jag skulle ; hjälp, tänk om de träffar/sticker fel, och jag får ligga som en grönsak resten av livet, tänk om jag tappar talet? Ja, jag är en tänkare och jag oroar mig helt för mkt. Uppe på våning 9 leta jag genast upp en toalett, så jag kunde tvätta bort handsvetten, göra andningsövningar och coola ner lite..... Efter 5 min kändes allt ok igen. Ända till jag anmält mig i receptionen och satte mig och vänta på dr Ola Nilsson.. Då kom allt över mig igen....med sprutan... Ville tänka på annat...
Fick lite flasch back när jag satt där.... För mer än 10 år sen, kanske 12, fick min pappa en hjärnblödning, en stroke, som förändrade både hans och resten av familjen s liv, rejält.... Från att ha jobbat 7-19 var dag ( jobbat & jobbat, synd och säga, men varit hemifrån iaf) varit fullt frisk, till att ligga och vara halvt förlamad i ena kroppshalvan och tappat lite av minnet och inte veta varför man ligger på nevrokirurgen, typ: vad har hänt, ta mig härifrån, jag har en firma att sköta, försöka resa sig upp ur sängen utan det händer något,  för att i nästa sekund storgråta utan att förstå varför, att inte fatta man bara kan hålla tidningen med "en hand" och dels läsa den upp och ner... Att skämmas inför sin familj, inför sina barn & barnbarn, fru.... Ja det var hemska minnen som ploppa upp.

Minns dagen, minns eftermiddagen då min syster och jag åkte dit, upp på nevrokirurgen, upp på vån 9..... Jag såg min egen pappa ligga där, isängen, gråtandes, skamsen... En stroke, ett handikapp, som han skulle leva med resten av hans liv....

Hur gick det då för mig idag? Jo, jag slapp sprutan!! Var inte lönt sa han.. Vi kom istället fram till att det är operation som gäller för min del.... Nästa gång jag får ont, eller mer ont än jag har idag.  Ont har jag fortfarande, men inte lika mkt som för 1 mån sedan,.så det går förhoppningsvis på rätt håll. Hade ett rejält brock och 2 andra buktningar. Fick se alla bilderna.. Riktigt häftigt faktiskt!! Där fanns dock ett krux... Jag äter waran, har haft proppar i vaden & i lungorna... De var mindre bra. Risk för propp igen var ett problem, att jag åt waran var ett annat bekymmer....med tanke på läkning, blödningar mm.. Men inget var omöjligt. Och jag fick ett bra förtroende för honom! Så fick jag ont igen, innan feb, var det bara att ringa receptionen, så fixa han en akut operation! Dom är fantastiska i Lund.

Lider så med min syster..... Som fått exakt samma som mig... :( märkligt nog...Hon har rejält ont och jag vet exakt hur det känns. Hennes är dock ngt värre än mina, då det ena buktar mot struphuvudet... Idag fick hon sin dom... Hennes är INTE självläkande..Hon måste opereras... Jag lider och hoppas verkligen hon får en tid inom kort!! Inte kul att gå såhär,.och framförallt inte nu innan jul när här är mkt att fixa med..typ 1000 saker... Bara att kavla upp ärmarna och hjälpa så mkt det går :))