Idag hade jag tid hos sjukgymnasten... ( Kom jag på i sent skede, typ 8, när jag skulle varit där... Min lilla bil kan vara riktigt snabb ibland kände jag idag.. Från Tallskolan till sjukgymnaste vid vårdcentral Centrum på 14 min, inkl parkering OCH ljussignal i Häljarp... )
Hon förklarade genom att visa på ett skelett, hur och var jag hade problem med mina diskbråck.. Hon, Johanna som hon heter, förklarade det mycket bra, mycket bättre än min doktor på Centrum... Jag hade diskbråck x 3, det viste jag iof, hon hade läst min journal också.. Jag har det mellan c 4-5, mellan c 5-6 och mellan c 6-7. Inga låg lika, det översta tryckte på nerverna, därav ont i vä arm/fingrar, den i mitten låg centralt och var skadad, och den sista bukta ut åt vänster... Hon berätta nästan alla får problem med diskarna någon gång i livet, vissa får mer ont än andra.
Jag fråga om övervikt och stress var en av orsakerna? Stress nja, kunde vara, men inte att man fick diskbråck av stress, så var det inte, men ja, man kunde nog få mer besvär av smärta om man stressa, men övervikt? Nej, absolut inte. Men rökning däremot,.det förvärra det.. Så säger hon : Men det gäller ju inte dig Linda, du har ju berättat du sluta när du fick blodpropp! Oooh vad jag kände mig dum då... -eeeh, njaeee kraxa jag fram,.det har väl hänt jag rökt lite då & då...typ fest rökt... ( jag har ljugit för hela och alla i sjukvården, sagt jag sluta tvärt när jag fick propparna... ) I vilket fall som helst, så sa hon : Linda, sluta rök, nu! För ditt eget bästa, om du vill slippa smärta och leva längre.. Ett ljus gick upp för mig... Nu är det bannemej dax.. Såklart är detta en signal från kroppen, att jag ska sluta... Och det är signal nr 2.. Signal 1 var garanterat propparna... Det får inte bli en 3:e signal.... Den finns inte för mig..... Den kommer jag inte överleva, nu har jag fått 2 varningar......
Vad gjorde då jag efter besöket? Jo, jag gick ut på parkeringen, tog bilen, körde upp på Kvantum, och tände en cigg... När jag stod där, fundera jag på vad hon sagt, och tog det till mig och verkligen smaka hur det smakade att röka.... Var det gott? Nä, det var det inte... Innan lunchen på jobb, smet jag ut igen... Smakade efter igen... Nä, smakade fortfarande inget vidare... Det var då jag beslutade mig : Nu slutar jag helt, inga 5 om dagen, nu är det finito....
Nu ikväll, saknar jag inte att gå ut och röka..., men kroppen skriker nog efter nikotin... Eller är det psykisk bara? Tiden får utvisa. Har massor med stöd av fina vänner, det uppskattas!!
Detta ska jag fixa....!!!
Kroppen funkar nog lite så att när man säger till den att den inte ska eller inte får så sucktar den och sätter griller i huvudet på en... Som när man tänker att man ska inte äta godis. Vad upptar hela ens hjärnverksamhet?!?! Precis, tankar & drömmar om godis.... Tänk positivt! Tänk att detta klarar jag! Tänk att det är inget stort berg du ska ta dig över... Du klarar det! Jag tror på dig! Massor!
SvaraRadera