Men sorgen är kvar livet ut.... Har nu varit hemma igår och nu på fm och sörjt min älskade vovve. Röjt undan alla hans saker... Jag kunde inte ha dom kvar, de gjorde mig bara mer påmind om att han verkligen inte kommer tillbaks, ingen som "bufflar" i korgen mer, ingen som tuggar ben osv.... Vi har gjort en liten fin låda iaf med koppel, halsband, trossen, en boll och ett ofärdigtuggat ben.. Den ska vi gräva ner tillsammans med hans aska. Ska lägga i lite bilder på oss med, och skriva något fint. Så får han med sig alla favoriterna till himmeln. Lucas frågar väldigt mkt och det är jättebra, skönt han inte håller det inom sig. Om kvällarna innan han ska gå och sova, kikar vi upp på stjärnorna och säger natti natti till Tajan, som är den stjärna som lyser mest!!
Idag ska jag skingra mina tankar med att åka på platschefskonferens. Denna gång i Hbg. Nära och bra! :) Ska bo på ett hotell, och förhoppningsvis äta go´hotell frulle i morgon. Ska möta upp gänget 11:30 för en gemensam lunch där. Sen ska vi åka på studiebesök på KVD i Landskrona. Det är en del andra platschefer som inte varit där. Sen bär det av till Hbg igen för mera konferensande + hela dagen i morgon. Kul med lite ombyte från "vardagen"
Jag känner verkligen med er - det är så jag får en klump i halsen själv när jag skriver detta :(
SvaraRaderaEnda trösten jag kan ge är att det går över. Smärtan försvinner såsmåningom och ersätts av längtan. Längtan ersätts till sisst av minnen - och tack och lov så försvinner aldrig minnerna :)