Hoppar vägning idag.

Då Michael jobbar hela helgen blir det jag som får åka med Lurre på match. 9ggr av 10 är det match på söndagen, men inte denna helg. Idag är vi i ett regnigt Mörarp...  Dagen till ära är Lucas lagkapten. 

Så jag hoppar över vägningen denna vecka och kämpar på ännu en vecka. Kanske tur,då jag frossa massa popcorn igår kväll till gladiatorerna. Popcorn är inte jätte dåligt att äta, klart bättre alternativ än chips och godis. Men inte så smart att mugga kvällen innan vägning :)

Svajigt på vågen..

Säg den lycka som varar...  Förra veckan var det - 1.3 kg.....  Idag + 0.2 kg... ?  Kroppen är allt bra konstig.  Jaja, det är bara att acceptera. Så länge JAG vet att JAG skött mig känns det okej ändå (vågar inget annat, kroppen &  knoppen mår ju inte 100 nu heller....)

To m skippat alkohol nu i 3 v,  ja, inte för jag dricker ofta, men har unnat mig ett glas rött på fredagskvällen (fredagsmys)  och även ibland på lördagen.. Och där spar man verkligen kalorier/points. 2dl är hela 5 points... Galet. Vitt vin är ännu värre.. 

Igår var vi och käkade på byns golfkrog igen. Åt en fantastisk "Majssoppa". My god,  godaste jag ätit på länge!  Kanske den som ligger kvar i kroppen sen igår? Efteråt slog det mig att där kan ju varit grädde i den...  Skit samma,  nu siktar vi mot minus igen nästa vecka och mot nästa stjärna som är 2.5 kg ifrån mig!

Mobilbilder suger verkligen.... och det här med "print screen" är INTE min grej. Har verkligen INGEN ANING om hur man gör. Mannen är inte hemma heller.....  :(

Hatar natten

Jag har stora problem med att sova... Rädd jag inte ska vakna igen. Vaknar omvartannat och hoppas hoppas kl ska bli 06:30 så kl börjar ringa i huset och jag kan gå upp av en anledning.

Nu är det läggdags här hemma, och ångesten kryper fram.. Vill inte, jag hatar nätterna just nu. Jag ligger pall på dagar för jag har ingen energi till annat. Ibland är jag ute korta promenader, men knappt det funkar.
Idag har jag haft tryck över bröstet hela dagen. Riktigt obehagligt.. I panik for jag in till läkaren och tog blodvärde.. Det var okej.... Varför försvinner inte trycket... Antagligen för ångesten finns kvar......

Ny bil

Idag är dagen D för Michael. I eftermiddag ska vi hämta vår nya kärra. Vi var och kika på en BMW förra veckan, som hade "allt" lull lull han är ute efter. Vi fick ett bra pris för Volvon, så det var faktiskt ingen tvekan om ett byte i fredags när allt blev klart. Och i em blir det affär på riktigt.

 

BMW 520d Touring ( med al incusive)

 

 

 

Farthållare, Regnsensor, Bixenonstrålkastare, Navigatot, Isofix fästen för bilbarnstol, Delläderklädsel, Sportstolar med svankstöd, Bluetooth/handsfree, Keyless go (El uppstart av bilen utan nyckel/ komfortöppning), Elstolar, ACC klimatanläggning, Färddata, ABS, Aux ingång, DTC, El bakluckeöppning (El fjärrstyrd bakluckeöppning), Softclose  dörrar, Airbag förare& passagerare, LM-fälgar, Servostyrning, Delbart mittarmstöd, Antisladdsystem, Antispinn, Dryckeshållare bak, CD-stereo, Dimljus, Elhissar fram och bak, Elspeglar, Farthållare, Fjärrstyrt c-lås, Färddator, Larm, Multifunktionsratt, Park distance controll både fram och bak (PDC), Stolsvärme, Advantagepaket, Comfortpaket, Airbags mm.mm.

 

 

Vi har varit och provkört en Audi A6 med, som vi också var spekulanter på. Lucas gillade Audin mer, han tyckte den var snabbare samt hade en myyyycket mer cool " dryckes hållare" i baksätet....  Ja men jo, det är väl det här med detaljerna som är viktigt för männen.....



Idag lossnade det på vågen.

Idag, liksom alla lördagar när det är dags att bestiga den där gråa digitala klumpen på golvet, var ångesten med mig. Tog en djup suck och klev upp... vågade inte titta. Jag hör min konsulent säga :Bra jobbat Linda! - 1.3kg...
Whaaat?  Glädjen var enorm. Gjorde high five med Lucas som var med som stöttepelare idag. Yes, äntligen!  Kan det vara för man släpt alla tankar i veckan, och bara varit. Ingen aning, kommer inte grubbla på det heller. Nu ska jag njuta av min andra stjärna som jag fick idag, nu är jag 6.7 kg lättare än vad jag var i början på maj. Så skönt. 12 kg kvar till mål.

" Det händer andra, men inte mig"



Vila hjärnan, lugna promenader, stillhet, tysthet......


 

Har svårt att prata om detta, lättare att skriva ner det.Men ja, jag har fått det svart på vitt : Depression/ångest....

Nu ska jag vila hjärnan ett tag, ta lugna promenader, vara i stillhet och ha tyst omkring mig. Har bara svårt att acceptera det... Detta är inte jag. Detta drabbar andra, men inte mig...

 

Har under en tid tot ignorerat mig själv. Inte stannat upp och känt efter. Har kört på i 180. Stressat och tänkt : Aja, det löser sig med tiden... Har kämpat för att prestera, göra goda resultat. Men verkligheten har kommit ikapp nu. Och det var på jobbet som det tog stryk. Kände hur illa behandlad jag blev, var knäckt, ledsen,arg,frustrerad. Och som vanligt visa jag inte utåt, utan jag körde på som vanligt , svalde, och "jobba på" Tills förra veckan. Det fungerade helt enkelt inte. Helt okoncentrerad, orkeslös, orkade inte svara i telefon, och satt mest och glodde in i skärmen. Ont i kroppen, klump i halsen , yrsel och lock för örat.  Slödrade och sa fel till kunder. Kände hur bit för bit krossades inombords. Något fick mig att åka hem. Låg pall i soffan ett par dagar, helt off, ur funktion. Tog mig till läkaren iaf,och tillsammans med min kurator fick jag genomgå några tester. Då kom beskedet: Djup depression och kraftig ångest. ... oj...

Jag är så stolt att jag tog tag i mig själv, och gick iväg. Tänk så många som struntar i det. Okej, jag borde gjort detta långt innan, men jag har gjort det iaf.  Jag går till kurator 1 gång/vecka och har fått medicin för nedstämdheten. Jag kommer bli bra igen, det är jag övertygad om! Tar en dag i taget.

 



Hösten har infunnit sig