Nära döden upplevelse..

I morse ringde kl redan 06:45. Fisketur stod på agendan.
Tröttare än ett as masa jag mig upp och satte på en kanna kaffe... Satt på altanen, morgna till mig innan Boris kom ner.. Han är också en sån som vaknar tidigt ;) 
Vid 9 satt alla i bilen och vi begav oss till stan och hamnen. Det var en svensk firma vi bokade igenom, och en svensk kille som var "kapten". Båten hyrde vi för oss själva..
När vi styrde ut från hamnen kom vågorna med en gång... Givetvis sidledes.. Inga små vågor vi snackar om... Stora, många och fantastiskt obehagligt. Jag blev skiträdd!!! (förnamnet)  Har aldrig bekommit mig innan, vad jag minns, men jag är iof aldrig ute på havet.. Fick en flytväst på mig.. Hjälpte absolut inte mot rädslan. Kände ett tag, att detta var en nära döden upplevelse.. "vem vet om jag dör här och nu, vem kommer sakna mig, hur ska dom i Sverige få reda på min död, vem blir först att få veta, hur ska Mona ta sig hem, tänk om alla dör utom lucas, hur kommer hans liv se ut, undras om jag kan simma till land, vem tar hand om huset, Tores ... " mm mm.. Tankarna var många.. Hitta ingen andning alls... Nä, fy för, aldrig mer!!!!! Längesen jag var så rädd. Hädanefter blir det fiske från strandkanten..
Och stackars Jacob.... Han blev också jätterädd, och mådde illa.... Han skämdes och grät.. Tyckte så synd om honom.. Tillslut, efter 1h, stanna vi för att "fiska"..  Då vi (jag & Jacob)  var rädda, kunde inte båten ligga still och flyta med vågorna.. Så kaptenen höll motorn igång hela tiden.. Och han var supersnäll!! Pedagogiskt och förstående, hela tiden. Gjorde vad han kunde för Jacobs del. Jag kasta faktiskt spöet när de var dags.. Även Micke & Lucas. Boris pilkade eller vad de heter.. Ingen fick fisk.. Men efter en liten stund, beslutade vi oss för att åka hem igen.. Jacob mådde riktigt dåligt.. Tog dock en lång stund innan vi var hemma.. Kändes som båten gick i 3km /h..  Kl 13 var vi iaf tillbaka igen, helskinnade! Så skönt att gå i land..
Micke & Lucas ska iväg igen på ny runda på måndag.. Jag total vägrar! Lucas tycker jag är mesig, men det skiter jag i. Jag har numera enorm respekt för havet... Och ont i precis hela kroppen, av all spänning, och i nacken av allt guppade.....