Helgen

Kalkonmiddagen blev lyckad i år igen. Thank god!!! Man är alltid nervös om att maten kanske inte räcker ( vilket den gjorde... fick t om över till ett par matlådor.. ) att det ska smaka bra, är den färdiglagad, krydda jag ordentligt osv.. Jag var så uppe i allt och nervös, att jag glömde ta ett enda kort under kvällen.. Jag i ett nötskal..   

Lite från förberedelsen i fredags.., skalade sisådär 65 potatisar.. Fick nog hälften över..

Pepparkaksgrissinin blev bra. Hade dom som tilltugg till glöggen.Serverade dom till en dippa av ädelost & creme fraich, enkelt och gott.
Fick detta fina ljushus av syster & svåger. Och årets första julblomma av Emma. Tack snälla ni. Nu börjar julmyset komma fram!

Vårt fina ljushus. En början på julmys..

Vi åt och snacka hela kvällen. En del skratt med tårar. Underbart och välbehövligt.Min svåger är så rolig ibland så man håller på att omkomma av skratt. Likaså min ena systerdotter som inte var på plats ( såg lite videoklipp av henne. Hon är en komiker av rang!! ) Lucas och Marcus ville inte vara sämre, och Sanna inspirerade dom med videoklipp. De filmade sig själva när de rocka loss och dansa till Gangnam style.. De är inte kloka. Hur kul som helst. ( ska snotta videklippen en dag )





I lördags så ville Lucas baka en "Twixkaka" Och vist fick han det. Jag hjälpe honom lite, att hälla den varma kolasåsen över bottnen, och den varma smälta chokladen. Annars fixa han resten själv. Kul när han fixar och trixar själv ( Trotts att de spritter & kliar i min kropp, jag vill ju hjälpa till heeeela tiden.. Mitt jävla kontrollbehov... gaaaaaaaagh.... Men man får brottas med sig själv och låta han sköta det själv...  vad kan hända liksom... blir det pannkaka av allt så får de bli det. Man lär sig ju av misstagen.. ) 

Minibagaren..

 

Då Michael har jobbat hela helgen, var det jag som tog Lurre till träningen igår. Jag har inte varit på en ända inomhusträning, och jag var fast besluten att åka hem på direkten då jag inte reder ut att vara där. Men, där var inte så mycket folk, så  jag stannade kvar hela tiden. Ett framsteg för mig

 



 

 

Direkt efter träningen bar det av till stan då Lurreman skulle på bowlingkalas. Jag drog hem igen och hade stora planer på att baka lussekatter. Men, när jag kände efter i kroppen så insåg jag att jag inte hade ork... Ännu ett framsteg. Hade detta varit för 2-3 månader sedan, hade jag kört på i 190 utan att känna efter om jag verkligen hade ork. Baket kan vi ta en annan helg, lär ju finnas saffran kvar till oss då med. Samt att jag nog inte ska kränga fler kakor/bullat. Wholy makaroni vad jag svullat i helgen. Tänjt på gränserna till max., Gotte, kakor, pepparkakor med ädelost ( livsfarligt!! man kan ju inte sluta äta...) druckit massa glögg, julmust phuuuu. ,listan kan bli längre, men jag stoppar här...

Idag känner jag mig som en svullen ost. Känner med humöret svejjar upp och ner. Idag blir det hårdkörning igen, så man slipper skämmas så mycket på lördag när man ska bemästra den där hemska vågen igen...